20 september 2011

The Graveyard Book

Jag älskar verkligen Neil Gaiman (eller ja, jag älskar hans böcker) och The graveyard book är en av mina riktiga favoriter. Jag köpte den på engelska, men sedan fick jag reda på att Neil himself läst in den som ljudbok, och fastän jag vanligtvis inte klarar av att lyssna på böcker (de läser ju så sakta, och hur tjuvläser man slutet?) så bestämde jag mig för att göra ett försök. Det bästa beslut jag tagit på länge kan jag säga. Neil Gaiman har en helt fantastisk röst när han läser den här. Mörk och mystisk, och så gör han olika röster till alla karaktärerna. Ge den en chans. Finns att ladda ner om du letar lite.




Iaf...
En mörk natt smyger en man in genom ett hus där en familj sover. Han är ute på uppdrag för att mörda familjen, och efter att ha klarat av föräldrarna så återstår bara familjens lilla son. Problemet är bara att sonen inte går att hitta, och ytterdörren är öppen. Barnet har krypt ut genom dörren och uppför gatan mot kyrkogården. Mannen följer efter, men kyrkogården har en hel del (döda) invånare. De gömmer pojken och paret Owens bestämmer sig för att ta hand om honom. De ger honom namnet Nobody efter en diskussion som går ungefär så här:

- He looks like my proconsul Marcus. We could call him Marcus.
- No, he looks like my nephew Harry. We could call him Harry!
- No, he looks like nobody but himself. He looks like nobody.
- Then Nobody it is. Nobody Owens.

Nobody, eller Bod som han kallas växer upp på kyrkogården med hjälp av spökena och Silas, som varken är död eller levande, och därför kan ta sig utanför grindarna (något som spökena inte kan, och Bod inte får). Han får undervisning i alla möjliga ämnen och lär sig dessutom lite magi. Åren går och Bod börjar bli rastlös trots alla äventyr och karaktärer som kyrkogården gömmer. Han förstår att han är annorlunda än sin familj och vill ta sig utanför grindarna, men livet utanför grindarna är mycket mer komplicerat än Bod trott.
Dessutom har mannen som mördade hans föräldrar fortfarande inte avslutat sitt jobb, och han tänker inte ge upp förrän han hittat pojken. Dessutom har han skaffat förstärkning.

Åh, det finns ju inget som jag kan skriva som kan göra den här boken rättvisa! Den är mystisk och spännande, och fin och lite lagom läskig. Det är alla möjliga slags varelser och äventyr och ondska.
LÄS om du inte radan gjort det. Eller lyssna ännu hellre.

På svenska heter den Kyrkogårdsboken, och där heter Nodody något så töntingt som Ingenman, men kallas för Ingen. Det förstör hela boken ju, eller vad tycker ni?

1 kommentar:

  1. Min syster älskar också hans böcker. Hon har läst boken, men jag kanske ska fixa ljudboken till henne i alla fall :)

    SvaraRadera